För dagens 3D-print vill vi beröra ett ”problem” som många föräldrar känner igen. Man har köpt en leksak till barnen och kort därefter ser man att leksaken saknar en del! Frustrationen ligger i vetskapen att leksaken i stort sett är komplett men kan inte brukas på grund av att en liten del gått sönder eller tappats bort.
Eftersom plast är en huvudsaklig komponent i leksaker passar därför en personlig 3D-skrivare utmärkt för att skapa reservdelar.
Det som inspirerade oss är ett litet leksaksarmborst som vi har här på kontoret. Det brukade användas flitigt på fikarasterna för att skjuta prick på saker och arbetskollegor! (pilar med sugproppspets). En dag försvann det främre siktet och folk började skylla missarna på att det inte gick att sikta! (yeah sure!) 😉
Det hela löste vi genom att 3D-modellera ett nytt sikte i CAD-programmet Rhino för Mac OS X. Då detta objekt inte har en naturligt platt yta att stå på är det omöjligt att 3D-printa utan behov av stödmaterial. 3D-printprogrammen idag kan automatiskt skapa sådana stödstrukturer men som vanligt är det roligast om man gör saker manuellt för att få exakt kontroll. Närmare bestämt skapade vi i modellen en tunn basyta under bygeln och från den ett par väggar som sträckte sig upp mot den faktiska modellytan där överhänget börjar. Basytan ger 3D-utskriften ett första lager som fäster bra mot byggplattan och väggarna stöder objektets överhäng när det kommer senare upp i Z-led. (3D-filen kan du ladda hem nedan och studera hur vi gjorde).
På det sättet går det åt mindre plast och utskriften sker snabbare. I övrigt går det utmärkt att 3D-printa resten av modellen utan stödmaterial trots att det lutar kraftigt åt alla håll. Man väljer därför oftast att skapa stödytor manuellt där man bedömer att de behövs. Dessa tunna väggar är lätta att knipsa bort med en tång och ibland kan det behövas att man skär med kniv och slipar lite med sandpapper.
Från Rhino sparade vi ut en STL-fil, tog in den i netfabb för att se att allt såg bra ut och att meshen var tät. Därefter importerades filen in i 3D-printprogrammet MakerBot MakerWare (som vi körde i Ubuntu Linux, bara för att man kan ;). Där skapar man en X3G 3D-printfil som man lägger över på SD-kort. Detta stoppade vi sedan in i vår trotjänare Replicator 2 som utförde 3D-utskriften på 15 minuter. Då siktet inte behöver ha en mycket fin yta valde vi en inställning för grov upplösning då det sparar tid. Trots allt gäller det att vara klok och anpassa processen efter det faktiska behovet. Vem bryr sig om lagertjocklek när man siktar och bygeln ligger helt ur skärpa! 😉
Kostnad för 3D-print
Det kan vara intressant att räkna lite på kostnader här för att se vilket pris siktet har. Hela poängen med detta experiment är att slippa slänga en leksak man betalat 299:- för i affären, bara för att den saknade en liten del.
Utskriften gjorde vi i svart CMR PLA 3D-printplast. 1 kg kostar 369 SEK inklusive moms. Siktet (och stödmaterialet som man klipper bort och slänger) vägde tillsammans 3 gram. Då plasttråden kostar 37 öre per gram hamnar vi på en totalkostnad på 1 krona och 10 öre!
Utöver materialkostnad tog det cirka 25 minuter att skapa modellen. Vi mätte med skjutmått på armborstet och chansade lite från minnet. Vändan i netfabb och MakerWare tog cirka 5 minuter och själva 3D-utskriften tog som sagt 15 minuter. Med andra ord, under en timme för att skapa ett nytt siktet i plast som fyller samma funktion som originalet.
Nu kan vi alla här börja skjuta prick på fikarasten igen och inte skylla på utrustningen när man bommar målet! 😉
Med inspiration av denna 3D-utskrift kommer vi säkert snart att 3D-printa armborstets ammunition i form av nya pilar. 🙂
Filerna för detta sikte kan du ladda hem gratis från denna denna länk.
