Featured Video Play Icon

Dagens 3D-print – Den nakna sanningen

Med en något överdriven och dramatisk rubrik i detta blogginlägg, vill vi förtydliga en process som många undrar över – nämligen att få se en 3D-skrivare skapa ett objekt från början till slut – oredigerat

Många som hör av sig till oss ser 3D-printing som en spännande teknik de gärna vill komma igång med, men det är inte sällan man hör att det finns frågetecken.

I media och marknadsföring får man av olika anledningar sällan se hela processen för en 3D-utskrift. Det kan t.ex. ha att göra med att en flera timmar lång video är långtråkig att se på, eller så vill man ibland inte visa delar av en 3D-printprocess som kanske inte är så säljande. Det blir mycket ”coolare” att se en häftig maskin arbeta i några sekunder och i nästa klipp se den färdiga prototypen i handen.

Vi upplever att man som köpare av en produkt bör se hästens alla tänder och till fullo bekanta sig med processen från början till slut. På det sättet undviker man många klassiska misstag och kan välja den 3D-printteknik som bäst passar ens behov.

Inom 3D-printing finns det många olika metoder som var och en har för- och nackdelar. I vårt produktsortiment av 3D-skrivare har vi t.ex. maskiner som använder sig av följande processer för att skapa en modell:

  • PP (Plaster-based Printing – Även kallad ZCorp) – Denna teknologi kan liknas vid en traditionell 2D-printer. Istället för pappersark används tunna skikt gipspulver som en vals kavlar fram. För selektiv härdning används standard bläckstrålepatroner som sprutar ut ett lim. Vissa 3D-skrivare har lim i olika färger och kan på så sätt få fram färgnyanser i 3D-utskriften.
  • DLP (Digital Light Processing) – Ett flytande byggmaterial härdas till modellens form genom projicerat UV-ljus. Varje tunt skikt härdas i sin helhet oavsett täckningsgrad inom några sekunder vilket snabbar upp processen.
  • FDM (Fused Deposition Modeling – Även kallad för FFF – Fused Filament Fabrication eller MPD – Molten Polymer Deposition) – En tunn sträng av byggmaterial (kan vara plast, silikon, sockerlösningar, t.o.m. träfibrer, choklad, m.fl.) spritsas ut i horisontella skikt. Skikten överlappar och fäster i varandra och bildar på så sätt modellens form. (Wikipedia)

Den sistnämnda tekniken (FDM/FFF) som smälter en tråd termoplast är sedan länge vedertagen och mycket populär då den bland annat ger följande fördelar:

  • Vanlig plast – Materialråvaran är helt vanlig termoplast som i trådform har samma egenskaper som vilket vanligt plastföremål som helst. Tråd är lätt att förvara och hantera.
  • Inga kladdiga eller farliga kemikalier – Vid utskrift smälts tråden momentant och återgår snabbt till fast form. Hanteringen av plasten både före och efter 3D-utskrift är därmed fri från kladd och lösningsmedel.
  • Färdig på riktigt – När en 3D-utskrift är klar behöver man bara bryta loss den från byggplattan och då är den kall och klar att användas med en gång. Ingen efterbehandling behövs såsom upplösning av stödmaterial, härdning med UV-ljus eller infiltrering med lim, osv. I ett fåtal tillfällen kan man eventuellt behöva skriva ut med stödmaterial som man för hand enkelt bryter eller skär loss.

Miljövänlig – PLA-plast, som tillverkas av förnyelsebara råvaror som t.ex. majs, har blivit oerhört vanlig inom 3D-printing. Gällande energiåtgång förbrukar dagens små 3D-skrivare lika mycket ström som en vanlig bärbar dator.

För dagens 3D-print spelade vi in en ”långtråkig” helt oredigerad video på 25 minuter som visar hur vi på en MakerBot Replicator 2 3D-skrivare skapar en fingerborg från det att man slår på strömmen på maskinen tills fingerborgen är på fingerspetsen.

Som material valde vi CMR svart PLA-plast som fanns laddat i skrivaren. En särskild fördel med just Replicator 2 och 3D-printing i PLA-plast, är att plasten snabbt kyls ner när det kommer ut från 3D-printspetsen. Föremålet är därför inte varmt när det är klart och kan hanteras och brukas direkt efter 3D-utskrift.

Fingerborgen är ett litet föremål som 3D-printades förhållandevis snabbt. Det bör dock påpekas att vi valde en mycket hög upplösning på 0,1 mm/lager vilket ger den en fin yta. Många utskrifter kan dock göras mycket snabbare i en lägre upplösning. När man använt en 3D-skrivare i några veckor lär man sig välja rätt hastighet och upplösning i förhållande till objektstorlek och ändamål. I 3D-printmjukvaran MakerWare finns det färdiga inställningar för olika upplösningar.

Den som vill skapa en egen kopia av fingerborgen finns den att laddas hem gratis i tre olika storlekar från denna länk på Thingiverse.com.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *