Detta är en snyggt redigerad hyllning till ”The Master of Suspens”, Alfred Hitchcock. Eller som han missvisande kallades i Sverige: ”Skräckens mästare”. Vad var det som gjorde hans filmer så minnesvärda? Storyn? Fotot? Valet av skådespelare? Eller var den förskräckta blicken som så ofta återkom i filmerna?
